Göran Adamson blogger: Vänsterns mångfaldspolitiker går ärenden åt högerpopulismen 30.05.2014 - Skrevet av Ny gjesteblogger

Det pågår en allians mellan en absolut förvirrad vänster och en absolut målmedveten höger, som gör att det i dag finns mycket kritik att rikta mot den svenska mångfaldspolitiken. Mångfald och multikulturalism är en ideologi och vilar på en mängd ideologiska premisser. Därför bör den också regelbundet bli föremål för en kritisk diskussion - utan att kritiken stämplas som högerextrem, hävdar sociologen och författaren Göran Adamson.

Her er hans gjesteblogg hos Trolltekst, først trykket i Dagens Samhälle.

Uppfattningen att mångfald och multikulturalism har en vänstertendens bör starkt ifrågasättas. Tvärtom är dessa idéer konservativa eller rentav reaktionära, anser jag.

Min syn ligger här mycket nära den som Aje Carlbom framför i sin artikel "Särintressen tillåts tala för 400 000 muslimer" i Dagens Samhälle 5 mars. Han framhåller att Islamistiska förbund vill föra talan för alla muslimer. Men med samma logik borde högerextremister föra talan för alla tyskar, Tea-party-rörelsen för alla amerikaner och så vidare. Saltsjöbadsavtalet från hösten 1938 innebar att moderata krafter bland arbetare och arbetsgivare gick samman och på så vis marginaliserade kommunister och fascister på vardera flank. Vad har hänt med denna goda princip?                                                                                           

Istället vill jag ta upp en annan aspekt av multikulturalismen som inte diskuteras i svenska spalter men där debatten är ganska omfattande utomlands. Frågan är: Vem tjänar på den multikulturella agitationen? Enligt den brittiske marxisten Perry Anderson är svaret de multinationella företagen. Han ser mångfalden som en lekboll i händerna på de nyliberala krafterna, och tar utgångspunkt i att dessa krafter – hans empiriska exempel är EU – ser all klasskamp som anatema och ett hot mot elitens privilegier. Här kommer etniska motsättningar väl till pass. Vad som faktiskt har hänt, skriver Anderson, är att ”etniskreligiösa spänningar har ersatt klassmotsättningar.” Istället för att bilda enad front mot arbetsgivare och stat angriper inhemska arbetare andra arbetare: ”den fattige förolämpar den fattige”.

Det faktum att arbetarklassen och invandrare ofta har gemensamma ekonomiska intressen har också omsorgsfullt fördunklats av mångfaldsretoriken som ständigt försöker skilja etniska grupper från varandra. Även här, syns det, har man sprungit nyliberalismens ärenden.

Enligt Anderson är orsaken till varför arbetarklassen drivit högerut inte ideologi (de har blivit rasister!) utan att deras ”relativa position i samhället” förändrats. Där de tidigare återfanns – på samhällsstegens botten – återfinns numera invandraren. Samtidigt har arbetarens situation blivit alltmer osäker, vilket har skapat ett agg som riktat sig neråt när arbetaren (svensk eller inte) snarare borde vända sitt missnöje uppåt – mot Bryssel. Multikulturalismen har försett den nyliberala eliten med ett bekant maktredskap: söndra och härska. Den amerikanske filosofen Brian Barry drar liknande slutsatser som Perry Anderson. För en ekonomisk elit utan skrupler, skriver Barry, är gemensamma krav från förfördelade grupper ”en mardröm”. Den bästa åtgärden är att hetsa dem mot varandra.

Inte heller den slovenske filosofen och sociologen Slavoj Žižek tror att arbetarklassen nödvändigtvis drivit högerut för att de blivit rasister. Snarare har den multikulturella eliten övergivit arbetaren, och i detta vakuum "försöker radikalhögern fånga upp och mobilisera vad som återstår av den vanliga ’arbetarklassen’ i väst. Vi brukande våndas över ekonomisk fattigdom. Nu gläds vi åt kulturell rikedom. Vad hade Marx sagt?" Vänstern, skriver Žižek, har genomgått en mödosam rockad; ”dagens socialdemokrati har skrubbats ren från all subversiv sälta, och ljusen har slocknat för även de blekaste minnen av antikapitalism och klasskamp.”

Vad vi ser är en allians mellan en absolut förvirrad vänster och en absolut målmedveten höger. Min kritik mot mångfald och multikulturalism är alltså en kritik från vänster. Det svenska etablissemanget har fått en trojansk häst över tröskeln. Text av Göran Adamson, først publisert i Dagens samhälle.

Les mer om Adamsons nye bok her og eller gå tilbake til forsiden til Trolltekst.

Vil du ha nyhetsbrev fra Trolltekst/Orjas? Nyheter om samfunn og arbeidsliv. Trykk her.